I regionnätet är det inte vanligt med markförlagda kablar. Det beror på att de tekniska utmaningarna med markförläggning av kraftledningar ökar med större avstånd och stigande spänningsnivå. Markförlagd kabel kan ibland vara möjligt att använda på vissa korta sträckor i regionnätet, exempelvis i tätorter där det är mycket trångt eller svårt att placera ut en luftledning.

Markkabel i regionnätet anläggs med en trädfri skogsgata på 10 – 20 meter som under kabelns livslängd sedan upprätthålls med  6 - 8 meter. Kablarna skarvas var 500 – 800 meter och ligger skyddade från fallande träd och annan påverkan från väder och vind. De vanligaste felorsakerna på markkablar är grävskador samt fel på kabelskarvar och kabelns ändavslut. Även markrörelser som tjällossning kan leda till fel på markkabeln. Fel som uppstår på en markkabel måste repareras. Att felsöka och reparera markkablar kan ta lång tid då det är svårt att se var felet uppstått och sedan ta sig ner i marken för att reparera det. Fördröjda reparationstider kan få stora konsekvenser för industrier, hushåll och samhällsbärande funktioner.

I lokalnätet, på lägre spänningsnivåer, används markkabel idag till stor del, cirka 70 procent. Markkabel i lokalnätet används på många platser såsom i tätorter och städer, men också på landsbygden där utrymmet är begränsat eller där träd står för nära elledningar och kan falla ned och orsaka skador. De nedgrävda markkablarna är skyddade mot skador som orsakas av nedfallande träd, vind, snö och is, och blir därför ett driftsäkert alternativ i lokalnätet där inga trädfria gator är möjliga.  Att kablarna grävs av eller att kabelfel inträffar till följd av materialfel är de vanligaste felorsakerna.